När liten blir stor

Häromdagen fick Lukas för sig att han skulle åka buss till skolan. Vi kollade upp busstider och förberedde oss och i morse var det dags. Som tur är åker även Isabelle samma linje på tisdagsmorgonen så de kunde ta sällskap på bussen. Han var lite pirrig i magen när vi promenerade mot busshållsplatsen och jag tror att han frågade 100 gånger hur många minuter det var kvar tills bussen skulle komma. Sen när bussen kom hoppade de på, Isabelle hjälpte honom till rätta och sen åkte de iväg. Jag stod ensam kvar med ett litet ledset mammahjärta som insåg att den lilla killen nu börjar bli stor. Jag tror att det här steget var otroligt bra för hans självkänsla och att han växte enormt av det. Och jag skulle aldrig ha låtit honom åka (är kommunal buss och inte separat skolskjuts) om inte Isabelle var med och om han inte haft sin GPS-klocka på sig. Men allt gick bra och han ringde när han kom fram.

Själv fick jag ensam promenera hemåt igen. På vägen hem mötte jag våra grannar som gav hästarna lite morgonhö innan de skulle bege sig mot skolan. Jag gillar verkligen att bo på landet.

You Might Also Like

Leave a Reply