Förlossningsberättelse

Tänkte berätta om hur det gick till när Ludvig kom till världen. Lukas tog ju ofantlig lång tid på sig från att vattnet gick (tror det tog 52 timmar ungefär) så jag hade nog räknat med något liknande. Men där hade jag helt fel.

Jag hade under hela måndagen (den andra maj) haft lite småvärkar men inget som gjort speciellt ont. Jag sa till bebis på morgonen att han åtminstone fick vänta tills vi hämtat ut nya bilen, vilket han tack och lov gjorde. Dock väntade han inte så länge efter det för jag vaknade fem i tolv på natten av att slemproppen gick. Värkarna tilltog också lite men det var kanske bara tre, fyra stycken den första timmen så jag räknade kallt med att hinna köra Lukas till skolan på morgonen. Men mellan ett och två på natten kom värkarna tätare och tätare och gjorde mer och mer ont. Så vid tre ringde jag in till förlossningen, som tyckte att det nog var dags att åka in. Jag som var helt övertygad om att de skulle säga att jag skulle fortsätta vänta hemma då det ändå var ca 4 minuter mellan varje värk.

Men sagt och gjort, jag ringde mamma som kom över för att ta hand om Lukas. Han vaknade också i tumultet och hade svårt att komma till ro igen. Stor dag för honom också, blivande storebror.

När vi kom in till förlossningen vid halv fem på morgonen så var det tre minuter mellan värkarna och de kopplade upp oss på alla maskiner för att se att allt var bra med bebis. Han mådde toppen under hela tiden och var i stort sett oberörd enligt deras mätningar. Den första tiden så klarade jag av att andas genom värkarna och var hel fokuserad på andningen. Det var häftigt att kunna klara av smärtan bara genom fokus och andning. Jag och Josef hade väldigt roligt mellan värkarna och skojade och skrattade mycket. Barnmorskorna bidrog också då alla som vi hade var otroligt lättsamma och roliga.

Sen tog värkarna fart och jag valde att börja med lustgas. Jag hade öppnat mig ungefär 5 cm, men sen gick det trögt ett tag. Starka värkar som inte gjorde så mycket skillnad så det var lite frustrerande. Smärtan tilltog också så jag tog epidural. Vilken lättnad och jag kunde slappna av. Barnmorskan valde att sticka håll på fosterhinnan så vattnet gick. Då hände det också något och strax före tolv på dagen var jag nästan helt öppen. Jag gick då på toaletten och sen tog jag värkar stående, lutad mot Josef. Och då gick det fort, jag kände efter bara några värkar att det var dags att börja krysta. Vi ringde på barnmorskan som började göra klart det sista och förbereda.

Efter bara några krystvärkar kom han ut, tjugo i ett, med ett splash. Han hade hur mycket fostervatten med sig som helst så det blev blött över hela golvet. Lillprinsen hade lyckats slå en knut på navelsträngen, när vet vi inte. Barnmorskan hade knappt sett det förut och tog en bild. Vi konstaterade också att det var tur att han inte dragit åt knuten och strypt tillförseln av näring. Tur att man inte visste det innan och att allt gick bra 😍

Efter att han kom ut, så tog vi det lugnt på rummet. Jag gick och duschade och Josef och Ludvig satt och myste i fåtöljen. Vi lyssnade på lugn musik och bara hade det så trevligt. Barnmorskan sa till och med att det var så harmoniskt på vårt rum, att det var som att gå in i en annan värd när hon klev in hos oss.

Efter läkarbesöket som är efter sex timmar fick vi åka hem, vilket var så skönt. Vi längtade så efter att få komma hem till Lukas och han var så uppspelt över att äntligen få träffa sin lillebror. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet ❤️

En snabb förlossning, om jag jämför med tidigare som gick hur bra som helst. Främst tack vare den fantastiska personalen som gjorde det till den underbara upplevelsen som det faktiskt blev. Dom är helt otroliga och förtjänar all kärlek de kan få. Jag hoppas att de snart får en bättre arbetsmiljö och att krisen inom förlossningsvården löser sig. De förtjänar så mycket mer för de jobb de gör.

Bilresan hem, bara några timmar gammal 💕

You Might Also Like

Leave a Reply